CAJSA VICTORIA BORGSTRÖM

KAN INTE PLUGGA

Kategori:

 
Tanken slog mig nyss att det har gått exakt 6 månader och 1 vecka utan min storebror här på jorden. Ett halvår utan Johan. Anledningen till varför jag inte har tänkt på det så mycket innan är för att det har vart massa andra grejer att tänka på och jag har inte haft så mycket tankar på min bror Johan nu det senaste. Varje gång jag tänker på honom så får jag tårar. Johan var en sån storebror som alla vill ha egentligen. Jag har (jag gillar att prata om Johan som om han fortfarande finns här, för han kommer alltid finnas vid mig) två bröder ju som ni flesta vet, och dom har alltid vart helt olika men ändå så bra en storebror nu kan bli. Jens har vart den som jag aldrig har bråkat med , visst har vi gått varandra på nerverna men vi har aldrig bråkat, och han har också vart den som hela tiden är positiv och peppar mig till att vara ... aa ungefär som han för han är ju min förebild. Medans Johan har vart den som jag har bråkat med nästan varje dag, vi har alltid velat ha sista ordet och ifall han sa något dumt så kunde jag va på mitt rum i flera timmar och bara gråta, men han visade ändå så himla mycket kärlek. Han fanns alltid där när jag var ledsen och han ville alltid att jag skulle va glad. När han hade vart på psyket och han kom tillbaka så låg jag och han och kollade på film och då sa han till mig att han egentligen inte ville ta livet av sig, utan att det bara va att han mådde dåligt just då, han sa också att den största anledningen till varför han skulle va kvar så va det för att han älskade mig, och självklart hans familj och nära vänner. Och just då trodde jag på han. Han skulle inte säga något sånt till mig bara för att jag skulle tro på honom. Men antagligen blev allt sämre och sämre. Men jag kommer alltid komma ihåg dom stunderna då vi va som allra närmast, då allt va okej med honom och jag trodde att allt skulle vara bra. Alla söta sms jag fick av honom när han var iväg någonstans där det stod saker som att han älskade mig över allt annat och alla dom syskon konversationerna vi hade då vi var ensamma hemma och han bestämde sig för att dra ut och lämna mig ensam hemma, så sa jag att jag va rädd att något peddo skulle komma, och då sa han att peddot antagligen skulle tycka att jag va för lik en gris och att han ändå inte skulle vilja ha mig och sen skrattade han sitt sånt där typiska driv skratt och pussade mig på kinden. Ni kanske tycker att det är jätte töntigt men det va liksom sättet för mig och Johan att visa hur mycket vi egentligen älskade varandra. 
 
Detta halvåret har vart det jobbigaste i mitt liv, självklart har det vart bra delar i det men det funkar inte att va super lycklig.. Varje gång jag mår som bäst så kommer tankar som "De hade vart 1000x bättre om Johan va här" eller något liknande, och varje gång spinner jag vidare på det.. och till slut kommer alla dom vanliga frågorna som "Varför just min bror?".. Ni som inte har gått egenom detta kommer aldrig förstå hur dåligt jag har mått. Visst är jag den som skrattar typ hela tiden och beter mig hyfsat normalt, och jag visar ju aldrig hur jag egentligen mår. För vissa dagar, som idag, så kan inte jag vara lycklig. Jag kan le, jag kan skratta men allt bara kretsar runt Johan. 
 
 
 

Kommentarer

  • Josefin Eklund Stengård säger:

    Var gärna med i min tävling på bloggen där du kan vinna ett presentkort på 250 kr på iphoneskal! Tävlingen avslutas på fredag :D

    http://jjosefineklund.blogg.se/2013/january/tavling.html#comment

    2013-01-30 | 22:39:48
    Bloggadress: http://jjosefineklund.blogg.se/

Kommentera inlägget här: